lördag 18 november 2017

Vitlöksdags!

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg i år ha inte för bråttom! Detta gäller även på hösten. Många höstsår fröer som morot, det gör inte jag. Jag tycker inte man vinner något på det. Men ska man göra det ska ju fröet inte gro. Gror det, kommer kylan förstöra det. Både fröer och engagemang går till spillo.
Det enda som jag planterar på hösten är lökar både blomsterlökar men också vitlök. Även dessa ska inte gro för då ruttnar de under vintern. Tanken är att de bara ska rota sig. Lökar rotar sig väldigt fort ca 1-2 veckor. Man behöver alltså bara hålla tjälen stången en kort tid.

Jag sätter gärna min vitlök så sent det bara går. Och det går att vänta länge, till och med tills jorden har frusit något. Det är enligt min erfarenhet bättre att plantera i något frusen jord än alldeles för varm.

Att inte ha så bråttom har också sin fördel i att man kan köpa utsädet för halva priset då det oftast reas ut såhär på höst/vintern!

Såhär planterar jag vitlök i frusen jord.

Först gräver jag ut den frusna jorden, för än har inte tjälen satt sig igenom hela pallkragen. Djupet är varierande men i genomsnitt ca 10 cm. Till detta arbete är grepen det mest behändiga verktyget att använda.

Jag fyller upp pallkragen med lite gödsel, och påsjord som jag förvarat i garaget. Den är kall men inte frusen. I denna jorden placerar jag ut vitlöken med lagom avstånd. Böcker säger att man ska plantera med ca 15 cm mellanrum mellan lökarna och ca 25 cm mellan raderna på 5 cm djup. Jag höftar och sätter enligt ögonmått. Det brukar fungera minst lika bra och ge mig plats för fler lökar.





När klyftorna har placerats ut trycker jag ner dem något  jorden. Krossar sönder den frusna jorden, lägger den uppe på och drar på ett lock. Locket kommer ge ett lite varmare klimat i kragen ca 2 veckor framåt, alldeles lagom tid för vitlöken att rota sig. Samt att den frusna jorden kommer smälta något, och bidra med vatten till vitlökarna. Detta gör att jag slipper vattna och riskera att vitlöken fryser sönder i vatten.
Vill man inte offra en hel pallkrage till vitlök går det även utmärkt att plantera vitlök i kruka nu. Se bara till att krukan inte hamnar för varmt, och använd gärna kall jord då det hämmar vitlöken från att gro.








söndag 5 november 2017

Höststädning vad är det?

Hösten är här! Och hos oss är det dags att låta frilandsbäddarna få sin vintervila. Men till mångas förvåning ingår det knappt någon höststädning utav trädgården, istället börjar vi redan nu preppa inför nästa säsong!



Vi täckodlar en hel del, då vi har kompakt lerjord. Täckodlingen är det som gör att vi inte direkt städar, utan snarare stökar ned. Genom att tillföra organiskt material till bäddarna året runt förvandlas sakta men säkert lerjorden till fin mull. ”Täckodlingen” som vi gör över vintern består av två delar. Dels sparar vi nästan allt växtmaterial från odlingarna och bara vänder ned. Det gör att vi inte direkt röjer eller höststädar odlingarna. Att vända jorden med grep gör den luftig för frosten som kan spränga sönder lerklumparna, men skonsam mot mikrolivet. Växtmaterialet är såpass färskt så det bryts snabbt ned under våren när värmen kommer, och ger bäddarna en fin skjuts utav kväve. 

























Den andra delen är allt material från varmbänken som lassas på bäddarna. Det ger ett gott täcke åt maskarna under vintern som kan bearbeta materialet även under vintern.
Dessutom är varmbänksmaterialet mycket gödselrikt och någon extra gödsling behöver därför inte göras till våren
Varmbänk är ett återkommande tema i våra odlingar. Detta är en odlingsmetod som jag tycker bör finnas i varje köksträdgård. Och nästan ännu mer i en liten trädgård. Man är så begränsad av ytan i den lilla trädgården, därför är det viktigt att ytorna används så effektivt som möjligt, och vad är egentligen mer effektivt än en växtplats som används nästintill året runt!





Varmbänken blir som navet i våra odlingar. Den ger skörd från april-oktober. Den ger oss nästintill allt gödsel som vi behöver. Den enda tiden på året som den inte används är nov-jan. Redan i februari laddar vi varmbänken för en ny omgång som kan börja ge skörd i april då den sås i mars. Eftersom jorden i den byts varje år, behöver man inte heller tänka på växelodling.
Vill man starta sin varmbänk är hösten det tillfälle då man gräver gropen. Ju större dessto lättare att få igång den. Våran varmbänksgrop är 70 cm djup, 2 meter lång och 1.20 m bred. För att inte djur ska falla ned och skada sig i gropen täcks den över med gamla skivor, pressenning eller liknande.





Vill man piffa till trädgården lite, kan man även lägga på löv och nedklippta grenar på bäddarna.
Materialet från varmbänken räcker dock inte till alla bäddar. De bäddar som får mest material är de som kålen kommer odlas på då den är som mest näringskrävande. Där rotfrukterna ska vara lassas det på lite mindre. Och minst där bönor och ärtor skall växa då de själva tillför kväve till jorden. Det gör att jag redan nu börjar planera och tänka var nästa säsongs odlingar skall vara någonstans.






Alla odlingar får dock inte varmbänksmaterial, då vissa bäddar står kvar över vintern, så att vi kan fortsätta skörda. Detta fungerar väldigt bra för kål som brysselkål eller broccoli. Dessa bäddar får istället en sista näringsgiva med lite blod och benmjöl.



                    


   


Mycket mer än så gör vi inte i odlingarna på hösten. Vi höstsår inte rotfrukter, för vi har inte sett något försprång för dem, snarare tvärtom att de är något senare än de vårsådda. Däremot så vintersår vi mycket vilket jag återkommer om i ett senare inlägg. Frostkänsliga växter täcker vi med halm och granris för att skydda dem lite extra. Samt att jordgubbarna också klipps ned. Genom att täcka bäddarna inför vintern, blir de snabbare varma på våren då de tinar lättare. Mikrolivet hålls igång även under vintern. Kompakt lerjord blir lättare och får de fina egenskaperna att den är mullrik men ändå håller vatten bra. Vilket allt tillsammans ger en längre och mer effektiv odlingssäsong då man hinner så grönsaker i flera omgångar vilket är så viktigt när ytan är liten. 


Följ oss gärna på vårat Instagram konto, där laddar vi upp bilder kontinuerligt och året runt från odlingarna.



lördag 23 september 2017

Potatis för självförsörjning på radhustomt, går det?


Det korta svaret på frågan om det går att odla potatis för självförsörjning på radhustomt, är Ja, det går. Men i mitt huvud uppkommer dock en bild, på en radhustomt med bara ett enda stort potatisland för att svaret på frågan ska bli ja. Nu odlar ju vi inte bara potatis, utan mycket annat. Därför blir frågan, och svaret till den intressantare, när man börjar fundera över, hur kan man odla potatis för självförsörjning utan att ha ett stort potatisland. 

Först kan vi börja med lite siffror över skörden och odlingsytan. Många har frågat oss hur stor tomt vi egentligen har. Jag har en gång för alla satt mig ned tittat på ritningar över tomten, och också gått ut och mätt. Enligt ritningar ska hela tomten, detta inklusive grannens sida då det är parhus vara 1000 kvm. Våran tomt bör vara ungefär hälften och landa på ca 500 kvm. När jag har varit ute och mätt får jag tomten till 350 kvm. Detta gör att den totala odlingsbara ytan är runt 150- 200 kvm, om vi skulle gräva upp precis allt. 


Utav dessa möjliga 150 kvm, har vi odlat potatis på ca 10 kvm. Lådorna är 1 m, breda och ca 4.80 långa vardera. Vi satte 6 st olika sorters potatis, 1 kg utsäde av varje. Vi plockade upp 60 kg, och har smygskördat hela sommaren, vilket gör att vi redan innan säkert tagit upp ca 5-8 kg. Vilket ger en totalskörd på närmare 70 kg. 

Hur gick det då till att 10 kvm kan ge en totalskörd på 70 kg potatis?
Vi har odlat potatis tidigare år också, och inte kommit i närheten utav en sådan här fantastisk avkastning. Vi har då odlat på "traditionellt" vis, i jord, kupat potatisen enligt konstens regler, förgrott/för rotat. Men den största skörd vi tagit upp har varit på ca 20 kg, och har använt ca 4 kg utsädespotatis, vilket har gett 5 gånger så mycket som sattes ned. En ganska "normal" siffra är att en sättpotatis ska ge 7 gånger så mycket tillbaka.  Eftersom vi redan hade en liten till normal skörd, beslöt vi oss för att i år våga experimentera, med potatisodlingen för att försöka få en stor avkastning.


Sorterna, vi har valt att odla har vi mest valt för att de var spännande/roliga. Vi har försökt tänka lite att vi hellre odlar sorter med något högre avkastning än de med låg. Men det vi experimenterat med är växtplatsen.
Vi snickrade ihop långa odlingsbänkar, ca 50 cm djupa där det fick plats två rader med potatis (50 cm mellanrum mellan raderna), och ca 25 cm mellan plantorna. Men att fylla dessa bänkar med jord hade kostat en del, och också varit ett oerhört tungt arbete då vi hade varit tvungna att göra det för hand. Istället fylldes bänkarna med grov kompost, lite lerjord som fanns i backen från början, ensilage ovanpå detta. Toppat med lite kompostjord för att få in rätt mikroorganismer i bänken.




Potatisarna var alla förrotade inomhus redan i mars, och sattes ut i bänkarna i början på juni. Vid planteringen, grävdes ett hål i ensilaget, och i hålet sattes en näve hasselfors kogödsel ned, och sedan på med potatisen, och hålet täcktes tillbaka med ensilaget.






Eftersom potatisen odlades i ensilage och inte direkt jord, pågick en komposteringsprocess hela sommaren. Tanken var därför att ensilaget skulle fyllas på efterhand som det sjönk för att ersätta kupningen med ensilagekupning. Men ibland tar andra saker över ens tid, så detta blev aldrig av. Tillslut var blasten så hög att det inte var någon ide att ens försöka sig på att kupa. Istället tittades potatisen bara till att den inte stack upp ovanför ensilaget, i så fall lades lite mer ensilage på just där. Vi har inte vattnat potatisen någon gång under sommaren, utan det har de skrala regnen fått sköta. Potatisen fick för det mesta växa i lugn och ro från juni till september. Vi smygskördade Amandine, Highland Burgundy Red och Violettan under sommaren. 

Den upptagna skörden uppgick till 60 kg.
Där Pink Fir Apple gav bäst avkastning från 1 kg sättpotatis fick vi ut 21 kg. För övriga sorter fick vi ut ca 10-16 kg från 1 kg sättpotatis.
Vi räknar med att vi äter ca 1 kg potatis i veckan på 2 personer, och har därför lyckats med att odla potatis för självförsörjning på bara 10 kvm.
Skulle man utöka till 20 kvm, så skulle det med denna odlingsmetod vara möjligt att ta upp en skörd på ca 140 kg potatis, vilket räcker gott och väl för en årsförbrukning för en familj på fyra.



                                              Hur lagrar vi våran stora fina skörd?
Då vi inte har någon jordkällare, eftersom tomten är såpass liten. Får vi utnyttja det vi har. Vi har ett ganska kallt och mörkt garage. Vi låter potatisen torka i bananlådor utomhus under tak, med tidningspapper över sig. Sedan lägger vi ned potatisen i trälådor från IKEA, ställer in i garaget på hyllor så att de inte står direkt mot betonggolvet. När minusgraderna börjar smyga sig på, täcker vi lådorna med halm, både ovanpå potatisen och runt om lådorna. Sedan slår vi in lådor och halm i två lager jute väv.

söndag 3 september 2017

Kålodling på liten yta

Det är något speciellt med att odla kål. Det är en oerhört vacker gröda, men också en av de mer svårodlade grönsakerna som man kan ta sig an. Allt vill äta upp ens kål! Den tar också mycket plats, vilket gör att kålfamiljen ofta väljs bort vid odling på små ytor.



Jag gör dock helt tvärtom. Kålen har en central del i min odling. Att detta är lite kontroversiellt blev jag upplyst om under sommaren. Vi hade några visningar utav trädgården och många blev förvånade över att vi har två stora kålkvarter, och en hel del kålplantor utspridda lite här och där.
Bild kålkvarteren
Varför väljer jag då att ge kålen så stor plats? Kålen för mig är en grönsak som man kan variera mycket. Har man liten odlingsyta har man också oftast lite lagringsyta. Av de olika grönsaker som man kan odla tycker jag att kålen är lättast att lagra, just för att den kan användas på så många olika sätt. Att den tar plats i landet kompenseras upp av dess lätta lagringsegenkaper och avkastning.
För trots att kålen tar mycket plats så ger den också mycket om den tas om hand. Broccoli plantor kan ge skörd i upp till ett halvår med stödgödsling. Våra broccoliplantor började ge runt midsommar och ger fortfarande rikliga skördar med upp till 150 g per planta och dag.



 Huvudkål kan ge mycket i ett kålhuvud uppemot 4 kg, spetskål  och savoykål som inte kräver lika stort utrymme som de stora röd och vitkålsplantorna kan ändå ge huvuden på upp till 2.5 kg. Har man då 10 plantor kan man alltså få ut 25 kg, på en yta som är något större än en pallkrage!


Men odlar man såhär mycket kål behöver man ju också dra upp plantor. Bor man såsom vi gör kan det vara svårt att hitta en lämplig plats inomhus som är sval men ljus tidigt på året, och där alla dessa plantor ska få plats. Här kommer varmbänken och vintersådd in i bilden. Alla våra kålplantor är i år uppdragna i varmbänk eller som vintersådd i plastbackar. Plantorna blir direktavhärdade, de tar ingen plats inomhus och man får otroligt starka och knubbiga plantor, som man kan sätta ut på friland tidigt, då de är vana vid låga och svängande temperaturer.





Jag brukar också få frågor hur jag löser växelbruket med kål på liten yta, då den helst inte ska växa på samma plats på 7 år. Jag själv har odlat kål med en 4-5 års rotation som hittills har funkat fint utan utbrott utav klumprotssjuka. Denna kortare rotationen gör det möjligt för mig att ha kål varje år trots få bäddar. Eftersom jag också odlar två kål kvarter så skulle jag kunna välja bort vissa mindre avkastande kålsorter, och dra ned kålkvarteret till en bädd. Dessutom matar jag mina bäddar med nytt organiskt material varje säsong, då jag får mycket material från varmbänken, och täckodlar. Detta bidrar också till en friskare jord och minskar risken för klumprotsjukeutbrott. Ytterligare en faktor är att jag helt väljer bort kålsorter som är extra benägna att dra på sig klumprotsjuka såsom senapskål, men är också noggrann med att rensa bort korsblommiga ogräs som lomme, och penningört. Kålen som växer lite här och där är snabbväxande sorter som inte står i landet så länge att de kan dra på sig smitta. Exempel på dessa sorter är rädisa, majrova och pac choi.






Såhär på sensommaren är mycket av våran kål skördeklar. Den mesta kålen lägger vi in, då glasburkar kan stå utspritt på många ställen, skafferiet, garaget, vinden, och andra små tänkbara skrymslen som är mörka och något svalare än rumstemperatur. Viss kål strimlar vi och fryser in i mån av plats. Svart och grönkål kan man torka och lagra i lufttäta burkar, går fint att använda i grytor. Drar man upp kålen med hela stocken, kan man förvara dem i ett svalt men frostfritt utrymme ex; inglasad balkong i några månader de håller sig fint. 

måndag 1 maj 2017

Odlingsbäddar enligt en typ av hugelkultur

Radhuset behövde nya odlingsbäddar i år. Vi vill gärna använda så stor del utav tomten som möjligt till odling för att kunna vara så självförsörjande som möjligt. Målet är att inte behöva köpa grönsaker. Där är vi inte riktigt än men på god väg och för att komma framåt behövdes mer odlingsmark.
När planerna för nya bäddar formades var det främst tre stycken grönsaker och kryddor som var i åtanke att dessa behöver vi mer plats till. Kål, potatis och pumpa. Detta är grönsaker som kräver väldigt stor plats och tanken kan därför vara att en liten trädgård klarar sig bra utan dem. Men de ger också väldigt hög avkastning per planta, och är hyfsat lätta att förvara utan att ha tillgång till exempelvis jordkällare. Både pumpa och kålhuvuden kan man ta in på hösten ställa på en hylla i köket och de kommer hålla sig i månader. Kryddor har alltid varit lite av ett gissel för mig att få plats med, därför får de nu en helt egen växtplats i form utav en odlingspyramid.
Med de nyanlagda bäddarna får vi nu två odlingslådor till potatis, en pumpa bädd och två bäddar till kål istället för bara en, och en pyramid med plats för sju sorters kryddväxter.
Men så stora och ganska många bäddar skulle kräva enormt mycket jord. Jord är något som nästan alltid är en bristvara i min trädgård. Så för att spara på jorden till sådant som verkligen behöver den och för att få upp volymen på de nya bäddarna är de anlagda enligt en typ av hugelkultur. Detta gör att jag behöver använda minimalt med jord, jag får en levande jordfabrik som avger näringsämnen till det som odlas och samtidigt får jag ny jord.


I botten på alla dessa bäddar finns någon typ av grovt material. Antingen träflis från kompostkvarnen eller helt enkelt hela pinnar, mossa, gamla lupiner etc. Detta materialet har jag gått och samlat in från tomten då våran slänt har varit en enda stor sly härva. 



Förutom grovt material i botten så har markbäddarna även en utgrävd kant i gräsmattan. Detta för att gräset inte ska växa in i bädden lika lätt.



 


Det grova materialet läggs i ett jämnt lager i i den nya bädden. Gräset som finns under kommer med tiden att multna och bli till fin mylla. Vill man odla potatis rekommenderar jag att man först täcker marken med tidningar eller gräver bort grässvålen så att man får en spärr mot gräset och slipper knäpparlarver som gräver gångar i potatisen.




Ovanpå pinnarna i nästa lager läggs ytterligare grovt material på, men dock inte lika grovt som pinnarna. Här har jag använt kompost från i höstas som varit väldigt grov, upp och ned vända grästuvor (dock inte där jag ska odla potatis), ensilage, ja egentligen vilket organiskt material som helst som ger volym.




När jag har använt gamla gräs tuvor som i odlings pyramiden har jag avslutat det lagret med ett lager ensilage. Ovanpå ensilaget har jag sedan lagt ut ett lager kompostjord. Inte ett nödvändigtvis tjock lager men så att det täcker ensilaget någorlunda. Jag väljer att använda just kompostjord som en liten start motor för hela förmultningsprocessen då det i kompostjorden redan finns etablerade mikroorganismer och maskar som kan sitt jobb.




Ovanpå kompostjorden har jag sedan antingen lagt "ful jord", jord som inte är fin mylla utan mer sandig/lerig eller ytterligare lager med ensilage. Ful jorden och ensilaget i detta lagret används enbart som fyllnadsmassa för att få upp volymen i bädden.






























När höjden i bäddarna är lagom eller så hög som jag vill ha dem toppas lagret med "fin jord". I odlingspyramiden är det kompost jord från varmkomposten som har använts. I terrass odlings lådorna är det ko gödsel. Detta lagret är också ganska tunt då jag inte vill att varm kompostjorden ska bränna sönder de fröer som senare ska sås i den. Samt att i terrass odlingslådorna ska det sättas potatis som inte heller vill ha för mycket näring. I terrass odlingslådorna kommer jag sedan även att använda varm kompostjord när potatisen sätts genom att gröpa ur ett lagom stort hål för potatisen i ensilaget lägga ned en näve jord och en potatis och täcka över med jord. 
Alla tre lager i odlings pyramiden är uppbyggda på samma sätt som det första botten lagret som beskrivs här ovan.









tisdag 18 april 2017

Vinn en påse med Radhusets frö favoriter 2017!

Bloggen firar 2000 läsare! Ett trevligt tillfälle att utlysa en tävling tycker jag, dessutom Radhusets första tävling.

Helt fantastiskt att 2 000 läsare vill följa våran väg mot självhushållning på radhustomt. Det är väldigt roligt att få möjligheten att inspirera och nå ut till så många läsare. Därför vill jag dela med mig av denna odlingsglädje genom att dela ut tre påsar med fyra utav Radhusets frö favoriter 2017 till följare som blir prenumeranter på våran Facebook sida kommande vecka. 
Vill du få en påse fröer med grödor som jag tycker du inte klarar dig utan denna säsong ska du:
Följa länken till våran Facebook sida och bli följare. Skriva en kort kommentar på Radhusets Facebook sida om vilka blogg inlägg som du önskar Radhuset tar upp i framtiden.
Tävlingen pågår denna vecka 18-24 april. De tre vinnarna lottas ut bland de som följer oss och har kommenterat under veckan. Följer man oss redan är man givetvis välkommen att delta i tävlingen också, då behöver man bara kommentera. Vinnarna kontaktas via PM på Facebook snarast efter att tävlingstiden går ut.

lördag 15 april 2017

Omskolning och sorgmyggor


För ett tag sedan såddes aubergine och chili som sedan omskolades för första gången. Nu är det dags igen då de växt ofantligt fort under lysrörsbelysningen och växt ur sina krukor. Jag omskolar mina plantor många gånger för att få så kraftiga plantor som möjligt.

I början på året då aubergine och chili såddes hade jag inga problem alls med sorgmyggor, därav har dessa plantor fått växa till sig. De är odlade under extra belysning i ett något svalare rum. Det ger kompakta, knubbiga plantor istället för rangliga långa plantor med långt avstånd mellan bladparen. Tomat plantorna som såddes i mitten på mars har inte haft samma tur. Sorgmyggorna har varit på dem och många små plantor har dött. Sorgmyggorna äter upp den lilla plantans rötter och plantan dör. Några tomater har dock klarat sig och får skolas om för första gången.






Första omskolningen man gör rekommenderas att göras när plantan har fått två karaktärsbladpar, alltså sina riktiga blad borträknat de första hjärtbladen. Vidare omskolningar kan dock vara något knepigare att veta när det är dags att byta kruka. Av erfarenhet lär man sig att se när plantan ser ut att trängas i krukan. Plantan ser för grov ut upptill i proportion till vad den står i nedtill. 
Men för den som kanske odlar inomhus för första gången och aldrig gjort en omskolning finns ett till knep att ta till. Dels kan man kika under krukan, börjar rötter sticka ut ur botten är det antagligen dags. Annars kan man försiktigt vicka loss krukan från plantan och titta på rotklumpen. Är det tydligt med rötter, och mer rötter än jord då är det definitivt dags för nästa omskolning. 





Då har man bestämt sig för att plantan är redo för omskolning, men då dyker vanligtvis nästa krux upp. Hur stor kruka ska man egentligen omskola till?
Jag skolar hellre om fler gånger med mindre steg mellan krukstorlekar, än drar till med en stor kruka och får en långsammare tillväxt av min planta. Det blir fler krukor att hålla reda på och finna plats till, men det ger en snabb och fin tillväxt att jag tycker det är värt det.

När man skolar om större eller mindre plantor bör man tänka på att rotsystemet är väldigt känsligt. Jag håller i plantan om bladen/stjälken när jag sätter ned plantan i den nya krukan för att göra så minimal skada som möjligt på rotsystemet. 






Just potatissläktet som chili, tomat och aubergine hör till utvecklar gärna rötter längs med stammen. Därför sätter jag alltid denna familjen något djupare än vad de stått förut för att få än mer knubbiga och kompakta plantor.
Tomaterna ränner ofta iväg när de sås i pluggbox, när man ska omskola dessa kan man försiktigt snurra ned stammen helt under jord så att bara bladen sticker upp.









Vad gäller sorgmyggorna är de ett evigt gissel för små plantor. Jag har försökt med diverse huskurer utan större resultat. Nu har jag sått nya tomater då det inte är för sent än, och införskaffat mig en kannranka som står med sådderna.
Den fångar faktiskt gärna sorgmyggorna i sin kanna och än så länge har jag bara sett någon enstaka sorgmygga kring pluggboxarna. Så nu hoppas jag på bättre tomatlycka denna gång med denna mördar växt bredvid.